Jag och Jonas bjöd med min syster Lina till Paris som en tidig 30 års-present. Jepp, vi fyller 30 i september och sådant måste firas. Här ser ni oss precis föreställningen på Lido började. Glitter, gala och plymer. Riktigt sköj att gå på bombastiska tillställningar. 🙂
Vi gick till den gamla arbetarrestaurangen Bouillon Chartier som har lite mer än 100 år på nacken. Fortfarande väldigt prisvärd även om man som vego fick nöja sig med kokt pasta, vitlökschampinjoner och bönor. Men en trevlig upplevelse eftersom lokalen är så himla vacker.
Långa promenader blev det. Ska införskaffa ett par promenadskor, mina fötter värker fortfarande. Men det är det värt! 🙂
Här är Jonas och syster i ett krispigt grönt Paris. Vi prickade verkligen in vädret med 23 grader och sol.
Tulpanerna blommade och på hotellets innergård så fanns det mäktiga pioner som också var vakna.
Och den här galningen var på gång hela tiden. Förstår hur det är att vara småbarnsförälder. 😉
Vi gick in på E.Dehillerin, en urgammal och superpillig köksredskapsbutik som har allt och lite till.
Operan är ett måste. Den slår till och med Versailles när det kommer till guld och pråligheter.
Och så har den en nätt och lätt dekorerad trappa att skrida nerför.
Blomstermarknaden var nästan för vacker att gå genom. Herregud vad jag önskar att jag hade gröna(re) fingrar.
En liten gränd i latinkvarteren.
Obligatoriska Eiffeltornet som man aldrig tröttnar på.
Var bara tvungen att ta med min syster upp i Triumfbågen. Utsikten är nästan magisk och man ser minsann hela Paris.
Alltså… man orkar ju knappt. 🙂
Vi sprang även förbi några parker även om vi inte köpte med oss något.
Choklad däremot. Jag brukar alltid köpa choklad på Patrick Roger, men nu tog jag även chansen på Jean-Charles Rochoux. Rostade hasselnötter, doppade i karamell och sedan dränkta i choklad. Oj oj oj alltså.
Sedan promenerade vi upp i Montmartre för att titta in Sacre Coeur.
Syrenerna hängde som stora klasar lite varstans.
Och den här bilden är inte retuscherad det minsta, allt var overkligt grönt och färgstarkt.
Jag och Jonas gjorde lite uppoffringar eftersom jag ville visa min syster fina grandiosa lokaler… som jag också ville till. Uppoffringen var att vi fick äta kokta haricots verts och potatis mest hela tiden…haha. Men det var det värt.
Vi gick även ner i pianobaren på Harry’s New York Bar och lyssnade på lite jazzvaggande spelande samtidigt som vi drack några klassiska drinkar från menyn.
Ett glittrande Eiffeltorn är också ett måste och det är även en syn jag aldrig kommer tröttna på. Man blir som ett fnittrigt och hoppigt litet barn varje gång.
Vi gick aldrig in i Louvren. Det tar en hel dag och ja… jag och Jonas är inga Museum-fantaster. Men utanför kan man stå och äga världen.
Efter några dagar av hyfsat nyttig mat trillade vi förbi East Side Burgers och krängde veganska seitanburgare och de godaste lökringar jag ätit.
Skittrevlig semester och jag längtar redan tillbaka. Vi gick över 3 mil och benen känns fortfarande möra som överkokt spagetti. Men merci Paris för den här gången! 🙂
